planera begravning
Det är märkligt att varje liten detalj känns så viktig. Det är så viktigt att det känns rätt. I vanliga fall fattar jag alla beslut på en gång och så funderar jag inte mer på det. Nu vill jag "sova på saken", gärna flera nätter. Och det är många beslut att sova på.
Kremering eller kista? Hur ska urnan se ut? Vad ska det stå på urnan? Hur ska datumet skrivas - med siffror eller ord? Vart ska graven vara? Minneslund eller egen plats? Vad ska det stå på graven? Vad ska det vara för symbol på gravstenen? Vilken musik ska spelas på begravningen? Vilken kyrka? Kyrka eller kapell? Ska vi hämta kistan på sjukhuset eller ska begravningsbyrån göra det? Jaha, kan prästen ta med sig kistan, vill vi det? Ska vi eller prästen lämna kistan på krematoriet?
Igår var vi och träffade underbara Margith, diakonen och en präst. Vi pratade om det praktiska kring begravningen och försökte välja musik. Det är inte så lätt med psalmer, för de flesta innehåller någon rad eller ord som inte passar in nu..
Jag är inte så kyrklig av mig, men har sedan jag blev gravid i våras tänkt att vårt barn ska döpas. Dels för att våra familjer aldrig har träffats och att dopet skulle bli ett fint tillfälle för det. Dels för att jag bad till gud ofta i början för att det lilla fröet skulle stanna kvar och därför kände att jag ville tacka denna gud för det.
Att jag istället behöver planera mitt barns begravning gör ont och det gör mig arg.
En liten ängel
Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
När dom klippte banden,
orkade inte mitt hjärta att slå.
Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.
Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och ni kommer höra min röst.
jag finns inte bland er,
men jag finns ändå
Jag hör era böner
och älskar er så!
Okänd författare