i nöd och lust
Tack för att du knutit mina skor, knutit upp mina skor, handlat, tvättat, diskat, städat, lagat mat, hämtat saker, hjälp mig i och ur sängen, hjälpt mig i och ur bilen, gått promenader med mig, torkat mig när jag duschat, lagt om mitt sår, plockat upp glassplitter från vasen jag slängde i golvet, ringt alla samtal, fixat med alla papper, svarat i min telefon när jag inte orkat, hållt ordning på när jag ska ta mina tabletter, förbjudit mig att ta sömntabletter fler dagar, hållt ordning på alla inbokade möten på sjukhuset, tröstat, sagt ifrån när min ilska gått ut över dig, fått mig att skratta.
Vi är lika ledsna du och jag. Vi älskar honom lika mycket och hade längtat lika mycket.
Att vara två som sörjer är inte alltid så lätt. I den värsta sorgen handlar det nog mest om en själv och ens egna tankar och känslor. Jag tycker ändå att vi klarar det bra och jag tror att vi känner en större och djupare beundran och respekt för varandra nu än innan.
skriven
Så otroligt fint skrivet. Och så viktigt. Kram