hemma igen
Nu är vi hemma efter 14 dagars Thailandsvistelse. Det har varit bra dagar med fokus på att må bra och vila. Vi har tränat varje dag, solat, badat, snorklat, druckit massa färskpressade fruktjoser, fått massa massage, läst böcker och sovit.
När vi först kom ner kändes det helt fel, jag kände inte att vi var några semesterfirare och att det bara blev väldigt uppenbart att vi tusen gånger hellre ville vara hemma i snöslasket och kylan och gå och vänta på att få vårt barn. Ganska snabbt kändeds det dock bättre och skönt med miljöombytet. Mycket tid att tänka och fundera på livet fanns, men jag vet inte om jag kom fram till så mycket klokheter.. till stor del känns det som om det här är ett år då livet står på paus. Det som sker är "pausunderhållning" av mer eller mindre intressant slag. Det som kommer göra att livet går igång igen är när jag blir gravid (jag kanske skulle skriva om jag blir gravid igen, men det känns bara för ledsamt att tänka om, så jag tillåter mig att tänka och säga när från och med nu).
Jag vet inte när barn blev så viktigt för mig. För fem år sedan var det inte särskilt viktigt, när vi började försöka få barn kändes det viktigt och idag är det inget annat än rent av livsnödvändigt.
Den här veckan känns som en förberedande vecka för att återgå till det vanliga livet igen. Idag ska vi till Uppsala för att prata om nästa IVF, ett möte jag sjukt nog tänkt på nästan konstant sedan beskedet att Olle inte skulle klara sig. Jag har ingen aning om vad de ska säga, men jag tror jag bryter ihop om jag inte får det besked jag vill ha. Imorgon ska jag förbi jobbet och säga hej och sedan till kuratorn och på fredag ska vi träffa överläkaren som hade ansvaret för Olle efter förlossningen för att gå igenom resultaten från obduktionen och moderkakan.